Mitt eget race

Jag heter Viktor och jag har ett problem. Jag är impulsiv, väldigt impulsiv. Jag får många idéer, väldigt många idéer. Få av dessa idéer blir det något av. En del av dem sätter jag igång men så fort jag tappar lusten så skiter det sig. Jag har drivit tre bloggar tidigare. Två stycken som jag skrev kommersiellt, jag skrev dem för andra. Min första blogg började jag skriva för mig själv, det var ingen som läste den till en början och det var rätt så avslappnande. De två andra var inte särskilt avslappnande, vilket är ironiskt eftersom den ena handlade om att göra livet simplare.

Nu försöker jag igen, utan att förvänta mig att någon läser. Jag vill skriva för mig, inte för någon annan. Det känns svårt, jag gillar att bli uppmärksammad för det jag skriver.

Hur ser mitt liv ut just nu?
Jag tar studenten om tre veckor. Jag har gått EC programmet på Marks Gymnasieskola i tre år med inriktning på datorer. Just nu vill jag bara hoppa av, jag får inte ut någonting av det och jag gillar att vara radikal. Det väcker lite liv bland saker och ting. Jag gillar att väcka liv, det är intressant.

Basketsäsongen är slut och vår hall håller på att renoveras så på den biten är det rätt så tomt, i vanliga fall har jag åtta träningar i veckan. Tre med mitt egna lag och fem med mina knattelag. Vi får se hur det blir med alla träningarna till hösten. Det senaste året har varit ganska så fullspäckat och jag vet inte riktigt om jag gillar det. Jag har alltid varit en ganska avslappnad kille, jag gillar att slappna av och göra väldigt lite men jag gillar basketen med. Vi får se.

Jag har en flickvän som heter Marie, hon är raka motsatsen till mig. Hon vill eller kan inte ta sig tiden att bara slappna av vilket praktiskt sett är väldigt bra. Hon går ut sitt första år på Komvux efter att ha gått tre år på estet med inriktning på musik. Vi har varit tillsammans i snart fyra år. Den första juli så är det fyra år. Det är rätt så länge faktiskt. Jag vet att en del får panik, eller något, över långa förhållanden men jag tycker faktiskt det känns bra.

Vad vill jag göra med mitt liv?
Den frågan känns svår att svara på. Just nu vill jag bara vara, ta det lugnt ett tag. Jag vill veta att vuxenlivet, det riktiga livet, inte behöver dyka upp direkt när jag tagit studenten. Jag vill veta att det livet jag levt upp tills nu finns kvar även efteråt. Problemet är att jag vill veta att jag har något framför mig. Jag vill veta att när jag är redo så finns det en värld för mig där ute. En värld som är välkomnande, inte främmande.

Skolan har aldrig spelat någon roll för mig. Den har aldrig varit viktig utan har bara funnits där. Jag har aldrig brytt mig om den utan jag har kört mitt eget race. Jag har låtit skolan vara och den har låtit mig vara. Jag gled igenom grundskolan utan problem, jag gled igenom större delen av gymnasiet utan problem. Den senaste tiden har dock varit annorlunda. Jag har 250 poäng IG, det är det enda jag får ha. Har jag mer så får jag inget slutbetyg. Jag vill ha ett slutbetyg! Annars så har ju dessa tre åren varit ganska så bortkastade. Samtidigt så känner jag att hur bra betyg jag än får, hur dåliga jag än får och hur mycket frånvaro jag än lyckas samla på mig så är dessa tre åren bortkastande. Jag tror inte att det kommer spela någon roll när jag väl kommer ut i arbetslivet.

Jag vill köra mitt eget race ett tag till. Jag gillar mitt race, det känns väldigt trevligt att ha ett eget race, som jag bestämmer över. Det är ju faktiskt mitt race trots allt!

Annonser
Det här inlägget postades i Nu. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s