Skrifterier

Ibland blir jag så sjukt inspirerad till att skriva. Det riktigt kryper i fingrarna men är det för många steg mellan mig och min dator så blir det oftast inte av. Det är väldigt synd, jag borde ta vara på sådana tillfället. Jag tycker att jag är duktig på att skriva och jag tror faktiskt att jag är rätt så duktig. Det är nog inte bara någonting jag har lurat i mig. Genom tiderna så har jag ju pressat ut en hel del text, det måste ju räknas till någonting eller hur?

Jag kommer ihåg första gången jag insåg att jag har en talang för att skriva, det är ingenting som jag är stolt över idag, men det var en stor uppenbarelse för mig. Det var en väldigt elak text om en tjej i skolan jag gick i. Det var ingen riktigt brutalt och skoningslöst elak berättelse. Det var mer en väldigt specifik och sårande satir av delar i hennes liv. Hade jag varit den personen jag är idag hade jag nog aldrig skrivit den texten men och andra sidan så hade jag nog aldrig varit den personen jag är idag om jag inte hade skrivit den texten. Jag vet inte om jag ångrar att jag skrev den. Jag vill inte ignorera en del i det som skapat personen jag är idag men jag vill inte forma mig själv på andras bekostnad, men det kanske man måste?

Efter den texten så började jag blogga, hur långt efter vet jag inte. Jag började blogga i alla fall och jag var riktigt frekvent med mitt skrivande i kanske ett år eller så. Det var ingen börda då, det var mer någonting jag kunde göra för att ventilera. Mitt intresse dog till slut ut men under tiden så hade jag tagit mig an en uppgift som skribent på ett nyhetscommunity för spelet Counter-Strike. Detta varade dock inte särskilt länge, ett par månader kanske. Jag hade dock väldigt roligt när jag höll på och när jag tänker tillbaka på det så känns det som en bra period i mitt liv.

Jag kommer ihåg ett tillfälle då en ”konkurrent” kontaktade en av de som höll i organisationen och erbjöd honom pengar för att jag skulle gå över till dem. Då jag var 15 år och utan några utsikter till jobb så var det ett riktigt raketlyft för mitt underbara ego.

Sedan dess så har jag bloggat mer eller mindre frekvent men det har aldrig riktigt fastnat på samma sätt som då.

Idag funderar jag på en karriär inom detta. Göra någonting där man skriver. Det är bara ett problem. Jag har ingenting att skriva om.

Annonser
Det här inlägget postades i Nu. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s