Beteendesanpassning

Staten vill göra vårt land säkert, de vill kunna fånga brottslingar. De vill visa brottslingar att om de begår ett brott så kommer staten att plocka upp dem direkt. De vill övervaka oss för att skydda oss. Människor är inte skapta för att bli övervakade.

Min pappa är fotograf och lite då och då så plockar han fram sin kamera och knäpper lite bilder här hemma. Det är lite obehagligt faktiskt, man känner sig så tillgjord, så löjligt obekväm. Att övervaka ett helt land in i minsta detalj är kanske jätte bra ur ett säkerhetsperspektiv, men är det värt att vara säker ifall man känner sig tillgjord och löjligt obekväm? Jag vill inte behöva gå till bussen och känna att jag inte kan sjunga för fulla muggar för att det kanske hamnar på film.

Vore inte det en bra filmidé, i ett väletablerat säkerhetssamhälle? Att göra en ”Dolda Idol” där folk som sjunger utan att vara medvetna om att de övervakats helt enkelt slängs ut i affärerna på en dvd.

Jag gillar inte att bli övervakad. Det får mig att anpassa mig till övervakningen. Det får mig att inte vara mig. Vad är det för mening med att vara säker om jag inte är jag?

Annonser
Det här inlägget postades i Nu. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s