Moln

Det var inte länge sedan vi satt där, nersjunkna i var sin traktordäcksgunga. Vi låg där och kollade på molnen. Vi låg och kollade vad det kunde tänkas föreställa. Det var lugnt, stillsamt och nu i efterhand så känns det ganska så filosofiskt.

Det var länge sedan vi satt där. Så mycket har hänt. Så mycket bra och så mycket dåligt. Så mycket irriterande och så mycket stimulerande.

Av alla i vår lilla grupp sedan då så var det kanske vi som hade det starkaste bandet, på gott och ont. Vi har gjort varandra illa och vi har gjort varandra gott.

Visst känns det vackert? Ett par filosofiska små barn i ett par däckgungor. Det är så jag kommer ihåg den tiden, inte allt det jobbiga.

Annonser
Det här inlägget postades i Dåtiden. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s