Två månader senare.

Det är två månader sedan jag senast skrev någonting. Det är rätt lång tid, jag trodde faktiskt att det var mer. Mitt liv är väldigt annorlunda från två månader sedan, jag är väldigt annorlunda från två månader sedan. Det tror jag i alla fall. Lite annorlunda åtminstone. Jag är ju mig själv, men ändå lite annorlunda. Är detta mitt rätta jag? Är jag för två månader sedan mitt rätta jag? Jag hoppas att detta är mitt rätta jag, det skulle kännas bättre i alla fall. Jag är nöjdare med mig själv nu. Eller vad man nu ska säga. Så vad är skillnaden?

För två månader sedan så kändes det som att jag inte riktigt visste hur man skulle vara vuxen. Hur jag skulle försörja mig själv. Jag försökte se mig själv på en arbetsplats, men det var svårt. Jag visste inte riktigt om jag kunde klara av det, att arbeta. Jag spelade väldigt mycket då, väldigt mycket. För jag hade ingenting om dagarna.

Det låter nästan som att jag var deprimerad, men det var jag faktiskt inte. Det låter nog bara lite dramatiskt så som jag skriver det. Jag var glad, men det var väl någonting som skavde.

Om man kollar tillbaka två månader, på pricken, i min Spotify playlist så ligger det en låt på den 20 februari.

Death Cab for Cutie – I Will Follow You into the Dark

Jag kommer ihåg den kvällen så väl, det var en härlig kväll, den kändes så äkta på något vis. Den kändes annorlunda från en vanlig kväll, man kommer liksom ihåg den efteråt, på ett annat sätt.

Idag, två månader senare, så vikarierar jag på en låg- och mellanstadieskola samt fritids. Det har gett mig en väldigt annorlunda vardag. Lite mer strukturerad om man säger så. Idag är jag ledig dock, eftersom jag vikarierar har jag inget fast schema. Jag har jobbat där i snart en månad och jag tycker faktiskt om det. Det är lite tufft ibland, speciellt de senaste dagarna men det är så det är antar jag, att jobba med barn, eller att jobba överhuvudtaget.

Sedan jag började jobba har jag spelat allt mindre, jag har mina tider tre gånger i veckan, men utöver det så spelar jag faktiskt inte särskilt mycket mer.

Mitt liv idag känns riktigt bra, jag jobbar, jag är med Marie, jag spelar basket och jag spelar.

Annonser
Det här inlägget postades i Nu. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s