Att gå

Den senaste tiden har varit rätt tuff för mig och Marie. Speciellt igår.

Det är en speciell rädsla när man tror att man ska förlora den man älskar. Man tänker på ett väldigt speciellt sätt. Man vrider och vänder. Dock är man inge vidare duktig på det, man misslyckas liksom att hitta rätt sida.

Det var en jobbig två timmarspromenad vi hade. Det var den jobbigaste promenaden i mitt liv, den viktigaste promenaden i mitt liv och den mest underbara promenaden i mitt liv. Slutet det vill säga. Att få se den leende flickan igen.

Det är det som är så bra med mig och Marie, vi hittar varandra igen. Fast man blir ju lite skakis, även så här efteråt.

Annonser
Det här inlägget postades i Nu. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s