Fixidéer från barndomen

När jag var liten så hade jag en kompis som heter Anders. Han var tre år äldre än mig och var en riktig datornörd, på ett härligt sätt. Jag brukade åka hem till honom och antingen spela tillsammans över nätverket eller så satt jag och såg på när han spelade. För det gjorde man när man var liten.

Jag var nog rätt så efterhängsen nu när jag ser tillbaka på det, vem vill hänga med en massa småbarn? Men men, det förstod jag inte riktigt då.

Vi tappade eventuellt kontakten i några år och har egentligen inte umgåtts så mycket sedan vi var små. I alla fall så började jag spela Counter-Strike och grejer när jag var ungefär 12-13 och på något sätt så kom vi i kontakt över msn.

Vår första konversation har ändrat hela min uppväxt. Vi pratade lite. Sedan sa han, ”Fan vad mycket förkortningar du använder.” Efter det så slutade jag använda förkortningar, började skriva med stor bokstav i början av meningar och såg till att allt jag skrev var så korrekt jag bara kunde få det. Jag såg ju liksom upp till honom.

Idag så kan jag se tillbaka på det och vara tacksam över hur se har förändrat mig i hur jag betett mig på internet, hur jag framstått för mina kompisar och hur det har utvecklat mig skriftligt.

Det som man kan fråga sig är ju dock om det är bra att förändras på det viset?

Idag är Anders inte en person jag ser upp till, han är inte ens en person jag känner. Vilket är ganska ironiskt med tanke på hur stor inverkan han haft.

Frågan är som sagt, sunt eller osunt?

Annonser
Det här inlägget postades i Dåtiden. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s